Kommunikation med demenssjuka – så samtalar ni när minnet sviker

Demens kan påverka förmågan att bearbeta språk, minne och sammanhang. En person med demens kan ha svårt att hitta ord, följa en lång mening eller komma ihåg vad som just sades. Det handlar inte om lathet eller ovilja. Svårigheterna ser olika ut från person till person och kan variera under dagen.

Känslor och upplevelser är fortfarande viktiga. Personen kan märka när någon blir otålig eller pratar nedlåtande, även när orden är svåra att förstå. En varm ton och ett respektfullt bemötande kan göra stor skillnad.

Den här guiden handlar om samvaro och bemötande, inte medicinska råd. Kontakta vårdcentralen eller demenssjuksköterskan om ni behöver individuellt stöd. Vid nya eller plötsligt förändrade svårigheter bör ni kontakta vården.

1. En sak i taget. Långa meningar med flera budskap kan bli svåra att följa. 'Vill du ha kaffe eller te, och ska vi sätta oss i köket eller vardagsrummet?' innehåller flera val. Börja med 'Vill du ha kaffe?', vänta på svar och gå sedan vidare.

2. Korta, enkla meningar. Försök vara tydlig utan att prata barnsligt. 'Nu ska vi äta lunch' kan vara lättare att följa än en lång förklaring om vad som ska hända senare.

3. Gör frågorna konkreta. 'Vad vill du göra idag?' kan kännas svårt att svara på. 'Vill du gå en promenad?' kan vara enklare. Anpassa frågorna efter personen och ge utrymme för egna önskemål.

4. Ge tid. Det kan ta längre tid att bearbeta det du säger. Vänta lugnt innan du upprepar dig, och undvik att fylla varje paus med fler ord.

5. Använd namn i stället för pronomen. 'Han ringde igår' kräver att personen vet vem 'han' är. Säg namnet på den som ringde, så blir sammanhanget tydligare.

När orden blir svåra kan andra sätt att mötas få större betydelse. Bekant musik från ungdomsåren kan väcka igenkänning och glädje. Prova en sång personen tycker om, utan krav på att sjunga med eller berätta om den.

Bilder kan också vara en ingång: fotoalbum, gamla vykort eller tidningar från förr. Peka och berätta – inte för att testa minnet, utan för att skapa ett sammanhang att prata i.

Beröring kan vara en annan kommunikationsform, om personen vill. Fråga innan du tar någons hand eller lägger en hand på axeln och var uppmärksam på kroppsspråket. Respektera ett nej eller tecken på obehag. Närhet kan också vara att bara sitta bredvid.

Att rätta hela tiden. 'Nej, det var inte på torsdag, det var på onsdag' kan skapa irritation när detaljen inte spelar någon roll. Låt mindre fel vara, men var tydlig när något är viktigt för personens säkerhet.

Att testa minnet. 'Kommer du ihåg vad vi gjorde igår?' kan kännas som ett prov. Berätta hellre: 'Igår var vi ute och gick. Det var fint vid vattnet.' Låt personen delta utan krav på att minnas.

Att argumentera. Långa förklaringar kan öka oron när sammanhanget är svårt att följa. Om någon vill gå hem till en förälder som har gått bort kan ni försöka möta känslan: 'Du saknar din mamma. Berätta om henne.' Be demenssjuksköterskan om stöd om situationen återkommer och är svår att hantera.

Att prata om personen som om hon inte finns där. Att diskutera någons svårigheter medan personen sitter bredvid kan kännas förödmjukande. Vänd er till personen och inkludera henne i samtalet.

En av de påfrestande delarna av demens för anhöriga kan vara att samma fråga ställs om och om igen. 'När kommer du?' kan återkomma även om du precis har svarat.

Det behöver inte vara envishet. Personen kanske inte minns frågan eller svaret. Ibland finns oro bakom, och då räcker inte en tidsangivelse för att skapa lugn.

Försök svara lugnt, utan att påpeka att frågan redan har ställts. Möt oron om det går: 'Jag är här nu.' Om personen har hjälp av att läsa kan ni skriva upp en överenskommen tid på en lapp. Det är också okej att du som anhörig behöver en paus eller avlastning.

Humor kan lätta upp, men skrattet ska vara tillsammans, inte åt någon. En rolig händelse på promenaden kan fungera. Att skratta åt att någon inte kommer ihåg var hon bor gör inte det.

Många personer med demens uppskattar fortfarande humor och en varm ton. Följ personens reaktioner och låt stunden rymma både glädje och allvar, utan krav på att vara på ett visst sätt.

En Samvaro-vän kan skapa stunder av sällskap utan samma gemensamma historia som en anhörig. Besöket behöver inte handla om att minnas rätt – det kan handla om det ni ser och gör just nu.

Ett besök kan till exempel börja med att vi hälsar med namn och berättar att vi kommer från Samvaro. Vi sätter oss vid köksbordet och tittar på ett foto tillsammans, eller går en kort promenad och kommenterar det vi ser. Innehållet anpassas efter personens intressen och dagsform.

Vi upprepar gärna och kan avsluta med att påminna om nästa överenskomna besök: 'Jag kommer tillbaka på torsdag klockan två.' Vi frågar er anhöriga vilka rutiner och formuleringar som brukar kännas trygga.

Vi strävar efter samma Samvaro-vän vid återkommande besök, eftersom igenkänning och kontinuitet är viktiga. Samvaro är ett privat komplement – inte hemtjänst, vård eller en biståndsbedömd insats. Se sällskap hemma och besök på boendet.

När talet är mycket begränsat kan närvaron få större plats än samtalet. Att sitta bredvid, lyssna på en bekant sång eller hålla hand om personen vill kan vara sätt att mötas. Var uppmärksam på reaktionerna och anpassa stunden.

Personens värdighet och rätt att bli bemött med respekt förändras inte när orden försvinner. Ta hjälp av vården för att förstå hur ni bäst möter just er närståendes behov.

Vi har tidigare skrivit om demens i vardagen och om vikten av kontinuitet. Vill ni veta mer om stöd finns sidan om anhörigstöd, guiden om dagverksamhet för äldre och sidan om avlastning för anhöriga. Läs även om trygghetslarm för äldre och fråga kommunen hur larmet kan anpassas till personens behov.

Vi finns i 52 orter, bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö. Nu finns även ortssidor för Sala, Falkenberg och Ronneby. Ring oss så pratar vi om hur vi kan stötta just er familj.