Depression hos äldre – tecken att se och var stödet finns

Depression kan innebära nedstämdhet, hopplöshet eller ångest, oavsett ålder. Hos en äldre person kan också trötthet eller kroppsliga besvär märkas tydligt: ”jag är så trött”, ”magen spelar upp” eller ”jag har ont överallt”. Alla berättar inte om känslorna bakom besvären.

Symtomen kan ha flera orsaker och behöver bedömas av vården. Om trötthet, värk och förändrat mående håller i sig är det viktigt att ta upp både det kroppsliga och det psykiska vid vårdbesöket, utan att själv dra slutsatsen att det är depression.

Trötthet som inte går över. En djup orkeslöshet kan göra att även enkla saker – att duscha, svara i telefon – känns övermäktiga. Ihållande trötthet kan också ha andra orsaker och bör tas upp med vården.

Kroppsliga symtom. Ont i magen, huvudvärk eller annan värk kan förekomma tillsammans med depression. Utgå inte från att besvären är psykiska; vården behöver bedöma dem.

Glömska och koncentrationssvårigheter. När man mår dåligt psykiskt kan koncentrationen påverkas. Det kan ibland likna symtom vid demens, men det går inte att avgöra orsaken hemma. Nytillkommen förvirring behöver bedömas skyndsamt av vården. Läs mer: Demens i vardagen.

Minskad aptit och viktnedgång. Depression kan påverka aptiten och lusten att äta. Det är inte lathet. Vid förändrad aptit eller viktnedgång behöver vården utreda orsaken. Se även Mat och måltider för äldre.

Indraget liv. Slutar ringa vänner, går inte på aktiviteter, säger nej till besök. Socialt tillbakadragande kan vara ett tecken på att något inte är bra. Läs om tecken på ensamhet.

Pratar om att vara en börda. ”Ni skulle ha det bättre om jag inte fanns”, ”jag bara ligger er till last”. Ta sådana uttalanden på allvar, lyssna och hjälp personen att få kontakt med vården. Vid akut fara, ring 112.

När man blir äldre kan förluster bli fler: en make eller maka går bort, vänner dör, hälsan förändras och självständigheten minskar. Sorg är en naturlig reaktion. Sorg och depression kan också finnas samtidigt; hur länge någon sörjt räcker inte för att avgöra om det är depression. Vården kan hjälpa till med en bedömning.

För vissa är det svårt att prata om psykiskt mående. Föreställningar om att man ska ”hålla sig uppe” och ”ta sig i kragen” kan göra det svårare att be om hjälp. Det gäller inte alla äldre, men är värt att vara lyhörd för.

När kroppsliga besvär tar stor plats kan det psykiska måendet hamna i bakgrunden. Ihållande nedstämdhet ska inte avfärdas som en självklar del av åldrandet. Berätta för vården om förändringar i både mående och vardag.

Fråga direkt. ”Känns livet meningsfullt just nu?” eller ”Har du tankar på att inte vilja leva längre?” kan vara svåra frågor. Att prata öppet om självmordstankar kan göra det lättare att berätta och få hjälp. Lyssna lugnt och ta svaret på allvar.

Följ med till vårdcentralen. Om din närstående vill kan du följa med och berätta om förändringar ni märkt. Be att det psykiska måendet tas upp tillsammans med de kroppsliga symtomen. Vårdpersonalen avgör hur bedömningen ska göras. Se Följe till vårdbesök.

Dokumentera förändringarna. När har aptiten minskat? Hur länge har tröttheten pågått? När slutade promenaderna? Anteckningar kan hjälpa er att beskriva situationen för vården.

Involvera flera. Prata med din närstående om vilka syskon, vänner eller grannar som kan vara ett stöd. Dela ansvaret med respekt för personens önskemål och integritet. Läs om anhörigstöd och i guiden anhörigskap utan utbrändhet för att hitta ett stöd som också ger dig utrymme för återhämtning.

Läkemedelsbehandling. Läkare kan bedöma om antidepressiva läkemedel är lämpliga. Val av behandling, effekt och uppföljning behöver anpassas till personen, särskilt vid andra sjukdomar eller flera läkemedel. Ändra inte medicinering på egen hand.

Psykologisk behandling. Samtalsbehandling, till exempel KBT, kan ingå i vårdens behandling. Fråga vårdcentralen vad som finns i er region och om behandling på mottagning eller via internet kan passa.

Daglig struktur och sällskap. Återkommande besök, aktiviteter eller promenader kan ge stöd i vardagen utifrån personens ork och önskemål. Det ersätter inte behandling. Samvaro är ett privat komplement för sällskap och vardagsstöd – inte terapi, vård, hemtjänst eller en biståndsbedömd insats. Se Sällskap hemma och Avlastning för anhöriga.

Dagverksamhet. Fråga kommunen vilka mötesplatser eller former av dagverksamhet som finns. Utbud, målgrupper och krav på biståndsbeslut varierar. Läs Biståndsbedömning steg för steg.

Om din närstående har självmordsplaner eller det finns omedelbar fara för liv: ring 112 eller sök en psykiatrisk akutmottagning direkt. Lämna inte personen ensam medan ni väntar på hjälp. Vänta inte på en bokad läkartid.

Ta varje uttalande om att inte vilja leva på allvar. Hjälp personen att få kontakt med vården. När det inte är omedelbar fara kan ni kontakta vårdcentralen eller ringa 1177 för råd om var ni ska söka vård. Läs mer hos 1177 om självmordstankar.

Mind Självmordslinjen nås på 90101 eller via chatt på mind.se, även för närstående. Samtalsstödet ersätter inte akut vård. Vid akut fara ska ni alltid ringa 112.

Sorg är en reaktion på en förlust och kan komma i vågor. Hur den upplevs och hur länge den varar varierar. Det finns ingen bestämd tidsgräns för sorg.

Ensamhet är en känsla av att sakna meningsfulla relationer. Den är inte i sig en diagnos, men kan påverka måendet. Läs Tecken på ensamhet hos äldre.

Depression är en sjukdom som kan påverka mående, tankar, aptit, sömn och ork. Vid misstanke om depression behöver vården bedöma symtomen och vilken hjälp som passar.

De kan också överlappa. En person kan sörja en make, känna ensamhet och samtidigt ha depression. Då kan både vårdens behandling och stöd kring sorgen och ensamheten behövas.

Vårdcentralen – ett första steg när det inte är akut. Berätta om måendet och be om en bedömning. Vårdpersonalen kan hjälpa till med behandling eller hänvisa vidare vid behov.

Anhörigkonsulenten i kommunen – fråga vilket stöd du som anhörig kan få och vad som gäller för avlastning, dagverksamhet och andra insatser.

Geriatriken eller psykiatrin – specialistvård kan bli aktuell vid behov. Vårdcentralen kan informera om rätt väg vidare och eventuella remisskrav.

1177 – sjukvårdsrådgivning per telefon dygnet runt. Kan hjälpa er att bedöma var ni ska söka vård. Vid omedelbar fara för liv, ring 112 i stället.

Mind och Suicide Zero – ideella organisationer med information om psykisk ohälsa och att förebygga självmord. Mind erbjuder också samtalsstöd via Självmordslinjen.

Samvaro – vi erbjuder sällskap och vardagsstöd, inte terapi eller vård. Ett återkommande besök kan bli en fast punkt i veckan. Vi är ett privat komplement, inte hemtjänst eller en biståndsbedömd insats. Vi finns i 52 orter, bland annat Stockholm, Göteborg och Malmö. Kontakta oss: Kontakt.

Börja mjukt: ”Jag har märkt att du verkar trött på sistone. Hur mår du egentligen?” Undvik att säga ”du är deprimerad” – det kan skapa motstånd. Fokusera på det du ser.

Lyssna utan att genast försöka lösa allt. ”Det låter tungt” eller ”jag förstår att det känns så” kan bekräfta utan att bagatellisera. Att lyssna är viktigt, men vid tecken på depression eller självmordstankar behövs också kontakt med vården.

Erbjud konkret hjälp: ”Jag kan följa med till vårdcentralen om du vill” eller ”Ska vi boka in en promenad varje tisdag?” Ett tydligt erbjudande kan vara lättare att ta emot än ”säg till om du behöver något”.

Läs mer om samtal i artikeln Så pratar du med en anhörig om hjälp.