Sällskap eller hemtjänst – vad behöver ni egentligen?

Innan man väljer insats är det värt att skriva ner vad som går dåligt i vardagen, så konkret som möjligt. Inte ”mamma klarar sig inte själv”, utan ”mamma duschar inte längre”, ”posten öppnas inte”, ”hon går inte ut sedan i vintras”, ”hon ringer mig fem gånger om dagen”.

När listan finns brukar den dela sig i två högar. Den ena handlar om kroppen och hemmet: hygien, mediciner, mat, städning, larm. Den andra handlar om livet: ingen att prata med, inget att se fram emot, ingen som följer med ut.

Ta gärna hjälp av någon utomstående när ni gör listan. Det är svårt att se förändringar hos någon man träffar ofta, och den som bara kommer då och då lägger märke till saker som hunnit bli vardag för er andra.

Var också ärlig med vem som bär oron. Ganska ofta är listan över problem egentligen en lista över saker som du som anhörig håller reda på i huvudet varje dag, och då är frågan inte bara vad din förälder behöver utan vad du behöver lämna ifrån dig.

De två högarna löses av olika saker. Den första är hemtjänstens uppdrag. Den andra är den som ofta blir kvar, även efter att hemtjänsten startat.

Hemtjänst är en biståndsbedömd insats enligt socialtjänstlagen. Du ansöker hos kommunen, en biståndshandläggare utreder behovet och fattar ett beslut som beskriver vilka insatser som beviljas och hur ofta.

Insatserna är oftast personlig omvårdnad, hjälp med mat, städ, tvätt, inköp, påminnelser eller hjälp med mediciner, och trygghetslarm. Kostnaden är subventionerad och begränsas av maxtaxan.

Besöken är i regel korta och styrda av beslutet. Personalen är kunnig och gör ett viktigt arbete, men de har sällan tid att sätta sig ner en timme, och det är ofta olika personer som kommer. Det är inte en brist hos personalen utan en följd av hur uppdraget är utformat. Vi har gjort en punkt-för-punkt-jämförelse i Samvaro vs hemtjänst.

Sällskap är inte vård och kräver inget biståndsbeslut. Ni bokar direkt, ni bestämmer innehållet, och samma person kommer varje gång.

Ett besök är längre – ofta ett par timmar – och innehållet är det ni vill: en promenad, fika, samtal, högläsning, ett spel, hjälp att komma iväg till frisören, eller följe till ett vårdbesök. Bor din anhöriga på ett särskilt boende går det att boka besök på boendet också.

Kostnaden är inte kommunalt subventionerad, men tjänsten är RUT-berättigad, vilket halverar priset direkt på fakturan. Se hur RUT-avdraget fungerar och våra priser.

1. Handlar det om hjälp med kroppen? Dusch, toalettbesök, mediciner, förflyttning – då är hemtjänst eller hemsjukvård rätt väg, och den vägen går via kommunen och vården.

2. Är problemet att dagarna är tomma? Om hon klarar det praktiska men inte träffar någon, kommer fler hemtjänsttimmar inte att lösa det. Då är sällskap svaret.

3. Är det du som är sliten? Om det är du som är anhörig som bär allt är det avlastning som behövs, inte nödvändigtvis mer insatser i hemmet. Läs mer under anhörigstöd och avlastning för anhöriga.

4. Hur bråttom är det? En biståndsansökan tar tid: utredning, beslut, verkställighet. Sällskap går att starta på kort varsel. Många börjar med det ena i väntan på det andra.

En femte fråga är värd att lägga till: vad vill din anhöriga själv? Många äldre säger nej till hemtjänst men ja till sällskap, eftersom det första känns som ett steg mot att bli en patient medan det andra känns som att få en vän på besök. Den skillnaden är inte inbillad – den handlar om vem som bestämmer över besöket.

I de flesta familjer vi möter behövs både och. Hemtjänsten tar det som måste göras, vi tar det som gör vardagen värd något. De krockar inte – tvärtom fungerar de bäst ihop, eftersom en person som har något att se fram emot också blir lättare att hjälpa praktiskt.

Ordningen brukar spela roll. Är det akut med omvårdnad: ansök hos kommunen först, direkt, eftersom handläggningen tar tid. Är det ensamheten som är problemet: börja där, för den blir sällan bättre av att vänta.

Vi finns i tjugo orter i landet, från Lund i söder till Umeå i norr – se alla orter.

Ring kommunens äldrelinje eller biståndsenhet och beskriv situationen – de är skyldiga att informera om vad som går att söka, även om ni inte ansöker. Prata också med din anhöriga själv, om det går. Det som ser ut som ett behov av hjälp utifrån är ibland ett behov av att bli tillfrågad.

Och hör gärna av er till oss. Vi säger rakt ut när vi tycker att kommunen ska in i stället för oss – det är ingen bra affär för någon att vi kommer när behovet egentligen är vård. Boka ett kostnadsfritt samtal så resonerar vi tillsammans.